Hogsta

På Hogsta har hembygdsföreningen hand om tre hus, Magasinet, Bagarstugan och Smedjan. Här finns föreningens museum samt anordnar vi skoldagar mm.
 
Nedan kan ni läsa vad länsstyrelsen skrev om Hogsta i sin kulturhistoriska utredning 2014.
 
Hogsta är beläget på norra delen av Lovö med en långsträckt ägofigur utmed norra stranden. Byns ägor gränsar till Barkarby i väster och Rörby i söder. Bytomten är belägen i den södra delen av ägorna. Hogsta omfattar ganska stora arealer lågt
belägen mark i nordost och högre belägen mark längs ägogränsen mot Barkarby i väster. Stränderna kring Hogsta karaktäriseras av flera grunda vikar, vilka tidigt tord
e ha lämpat sig väl för omfattande betesdrift.
 
Hogsta är det enda –sta namnet i socknen och det skrevs år 1409
i Hoostæ (SD 1141). Här fanns på 1540-talet fyra gårdar, varav två skattegårdar och
två arv- och eget. De två arv- och egetgårdarna slogs 1566 ihop till en gård. Det sammanlagda jordetalet var 3:6:2.
 
Det finns flera fornlämningar på Hogsta ägor. Norr om bytomten i sluttningen av en höjd ligger ett skadat gravfält (RAÄ 65:1) med cirka 30 fornlämningar, varav hälften högar och hälften runda stensättningar. Gravfältets placering och gravarnas former tyder på att gravfältet kan härröra från senare delen av järnålder. Längre västerut, men också norr om bytomten finns ett mindre grav- och boplatsområde (RAÄ 64:1) med
fem runda stensättningar. Två av anläggningarna undersöktes 1980 och daterades till äldre järnålder. Under gravarna framkom boplatsfynd i form av glättsten, knacksten, slipsten och yxfragment. Datering gjordes till yngre bronsålder. I gränsen mot Rörby 
ägor, söder om Rörby bytomt finns ett gravfält (RAÄ 60:1) med 13 runda stensättningar. Mellan Talavid och Eriksdal finns ytterligare ett gravfält (RAÄ 62:1) med tio gravar, varav
nio runda stensättningar och en hög. Högen uppges i fornlämningsregistret kunna vara ”det gamla gårdsläget”, det framgår dock inte för vilken gård.
 
Hogsta karterades första gången på 1640-talet (A1:8). Byn bestod då av tre
kronohemman. På byns marker hade dessutom en gård (sekundär) uppförts
intill en särhägnad del av ängsmarken kallad Hasselängen. Gården anges ha
byggts på ödemark av en ”Cammarerare”. Åkermarken till byn var indelad i
två särhägnade gärden, benämnda Östergärdet och Västergärdet. Ytan odlad
åker var årligen 32 respektive 34 tunnland. Gärdeshö skördades årligen åtta
lass och ängsmarkerna gav i övrigt 148 lass. Gårdarna benämndes Östergården, Millangården och Wästergården. Östergården och Wästergården var lika stora, Millangården dubbelt så stor, men något örestal framgår inte av akten. Nödtorftig skog och fiske fanns till byn. Det omtalas även att det till den nybyggda gården fanns mark som nyligen uppodlats till åker, ena året kunde 6 ¼ tunnland besås. För det andra året hade man ännu bara en åkervret om 1 tunnland. Det anges även att det fanns mark som dög till åker, men som ännu inte odlats upp. Avkastning från ängsmarker kring den
nybyggda gården gav 13 lass, därutöver skördade man ytterligare åtta lass på Dyviksängen som tidigare brukats av bolbyn, det vill säga gårdarna i Hogsta.
 
Hogsta karterades även år 1690 (A20:307-308). Det fanns nu återigen tre gårdar i Hogsta. Den nybyggda gården vid Hasselängen tycks redan försvunnen. Utsädet det ena året var 35 tunnor och två kappar i östra gärdet, det andra året 31 tunnor och fyra
kappar i det södra gärdet. Utöver dessa åkergärden som låg närmast byn fanns  fortfarande även en åkervret som besåddes med tre tunnor och sex kappar vartannat år nära den plats som redovisats som bebyggd på 1640-talet. En av de marker som var nyupptagna som åker år 1640 hade lagts igen på grund av ”elak jord”. Ängsmarkernas avkastning uppges ha varit 84 lass. Vardera gård hade en särhägnad humlegård i direkt anslutning till tomten med 60 kupor var. Skogen och hagarna dög till mulbete och för att ta gärdselstör. Till Hogsta hörde av hävd även en ö (som inte ligger inom socknen) som kallades KopparPällas holme där man hade skog och bete och kunde ta timmer. Fiskevattnen räckte till sex notvarp.
 
År 1769 storskiftades Hogsta ägor (A58-6:1). Gårdarna var fortfarande tre och redovisas som kringbyggda. Gårdarna benämndes nu Oppgården, Mellangården och Nedergården. Gårdarna var lika stora, av krononatur och värderade till 11 ¼ öresland var. Åkergärdena kallades Kyrkgärdet och Sjögärdet. Kyrkgärdet innehöll 39 tunnland och 20 kappland, medan Sjögärdet var lite mindre med 36 tunnland och 21 kappland. Åkervreten som nyligen uppodlats på 1640-talet benämndes fortfarande ammerersvreten. Den innehöll svag skogsjord och låg mest i linda. Ängarna gav 69 lass hö årligen. Åkerytan hade sedan 1690 ökat på bekostnad av ängen vars avkastning minskat med 15 lass årligen. På hustomterna i byn fanns flera mindre inhägnader täppor) där det odlades kål och humle samt hölls kalvar. Skog fanns dels på utmarken och dels i kohagen, både till ved och gärdsel och även timmer, men ingen lövskog. I norr låg dagsverkstorpet Lambarudd som beboddes av hovsekreterare Klingström. Till torpet fanns bland annat ängsmark som brukades som bete och en trädgård om 1¼ tunnland. Om våren fiskades med ryssjor, annars med not och fisket till byn anges som ringa. Lambarudd blev med tiden arrendegård med lantbruk och en av Lovös största handelsträdgårdar med tio växthus, frilandsodling med bänkfönster, blomsterodling, många bärbuskar och fruktträd, anställd personal och trädgårdselever.
 
Sockenkartan visar att det vid 1800-talets mitt fortfarande fanns ekonomibyggnader till tre gårdar kvar i Hogsta, men vid sekelskiftet 1900 var det bara den västligaste av de tre ursprungliga gårdarna som hade sina ekonomibyggnader kvar. Det fanns dock elva
bebyggda lägenheter på Hogsta. Väster om bytomten hade en trädgård anlagts. På utmarken hade bebyggelse uppförts benämnd Koviken, Ängsholmen (1881, skänktes på 1920-talet till baptisterna), Ängsbacken (1880–81) och Eriksdal (trädgårdsmästarbostad). Huvudbyggnaden på Hogsta är flyttad från Kanton och står på tomten där Mellangården en gång låg.
 
På 1920-talet var Hogsta centrum för norra Lovö med handelsbod, postutdelning, såg och ångbåtsbrygga. Här bodde då 15 familjer. Uthyrningen av bostäder sommartid var omfattande. Här fanns ett  familjeträdgårdsmästeri, ett stall med 13 hästar, cirka 20 mjölkande kor, 20 kvigor och två tjurar samt kalvar, en ångdriven lokomobil såg som de flesta gårdarna på Lovö använde. Den kördes med häst ibland till Sågudden vid Sandvik. Korna gick fortfarande i skogen på bete på 1920-talet. Åkrarna gödslades dels med naturgödsel, men även med sopor från Lövsta sopstation. Trädgårdsprodukter (både grönsaker och blommor) transporterades från Hogsta brygga, med ångbåt fram till år 1926 och såldes på Mälartorget i Gamla Sta ́n. Växthusen eldades med koks. Här fanns en arbetarbostad (1912–1915) kallad ”Bygget” för fem familjer. Sofiero byggdes cirka 1910 av en rättare på Hogsta. Bocktorp beboddes av en stenarbetare. Vass skördades i Dyviken. Den välkände hembygdsprofilen Härje Bäärnman har skrivit om och publicerat sina barndomsminnen på Hogsta.
 
På 1950-talet fanns sju bostadshus i Hogsta. I trädgården fanns flera växthus. Vid Ängsbacken i norr hade Solbrink (1914) tillkommit och vid stranden hade Talavid uppförts.
 
På en mindre del av Hogsta ägor har Försvarets radioanstalt tagit mark i anspråk.
Idag brukas Hogsta tillsammans med Barkarby och Norrby av Jimmy Agnekil. På åkrarna närmast Hogsta odlas idag spannmål (vete) och raps. De mindre skiftena ligger i träda och nära bebyggelsen tas vall.
 
Bred hästverksamhet bedrivs i de större ekonomibyggnaderna och på de närliggande åkermarkerna som är inhägnade, ett gårdsmuseum är inrymt i en äldre, mindre byggnad som ägs av Hembygdsföreningen. På andra sidan vägen finns en stor timrad magasinsbyggnad som används som förråd och ett mindre bostadshus (smedjan) i behov av upprustning.